Vänner
Sitter här mitt i natten....regnet smattrar mot fönsterbläcket och jag inser hur ofantligt mycket jag saknar att ha min fina Ems och Kiril hos mej...som vi har fikat, skrattat, flamsat och bara haft det mys tillsammans alla tre...Jag saknar det jättemycket och det vi hade (och fortf HAR) men det e tungt...jag vill ha spontana besök, vill ha spontana träffar på stan utan att allt måste vara så himla planerat...vill ha alla dessa härliga fikastunder...VILL HA ER HOS MEJ IGEN! När jag tänker tillbaka på tiden som varit får jag en klump i bröstet och jag fattar inte att jag inte insåg hur bra jag hade det med världens finaste vänner inom räckhåll...Men ni finns båda kvar hos mej ändå och vi håller ju kontakten...det vi tre har är väldigt unikt....är så glad att ni finns i Alexanders liv också och jag kommer alltid ha er hos mej, i mitt hjärta...vi ses snart sötnosar!
Vännen. Förstår dina känslor. Ibland känner jag precis likadant. Men samtidigt får du tänka att de alltid kommer att finnas där för dig eftersom de är riktiga vänner. Er vänskap får bara andra former. Nu när du ska till London så får ni mer intensiv tid med varandra.
Jag känner i bland (ofta) att jag saknar mina barndomsvänner. De (bl a du) som känner mig utan och innan. De som man inte behöver förklara något för, utan de förstår ändå. Man är den man är och de älskar en för det. Men då slås jag av tanken att de finns ju alltid där, vad som än händer.
Jag ska ner till småland nu om ett par veckor och jag längtar verkligen så mycket till att åka och vara med de som verkligen känner mig. Synd att du inte är nere samtidigt. Det var ju så länge sen vi sågs, saknar dig vekligen.
Som sagt, jag har ju skaffat "skype" nu så vi måste ju höras via den vägen :-).
Många kramar till dig min fina barndomsvän
Gah, hur kunde jag missa det här inlägget.. vad fint vännen! Sitter här i en råruggig regnig stad och bara längtar till värmen, och nu fick jag lite värme=) Gud vad trött jag ser ut på bilderna bara haha. Sunk-Emilia. Men med fint sällskap=) Love you.
