Jaha, då har man upplevt hur det är att ha ryggskott. Fy f*n säger jag bara. I onsdags så skulle jag o Nutti börja göra oss iordning inför dagis och jag lyfter upp honom o vrider överkroppen på nåt konstigt sätt och DÅ HÄNDER DET. Det bara small till, som en jätteexplosion. Jag trodde att hela ruggen hade gått i två delar. Jag känner att jag inte kan hålla i Nutti utan hasar ner honom fr min famn medans jag fortf är stående. Jag sätter mej där på golvet och Alexander säger: mamma, mamma och så tittar han på mej så undrande. Jag säger att mamma mår bra men har lite ont i ryggen och så tar jag mej om ryggen. Då går han bakom mej o blåser på ryggen. Lilla fina du!!! Jag kommer till slut upp och känner att mina rörelser är ytterst begränsade. Jag kan inte lyfta upp nutti på skötbordet men lyckas byta blöja på golvet. Jag kämpar med att få på honom kläderna och ytterkläderna och får ner honom i vagnen. Jag ringer min vän Helena som får hjälpa oss ner för trappan. Sen lämnar jag honom på dagis och går raka vägen hem o lägger mej på min vetekudde som jag värmt i micron. Känns skönt...men smärtan e grym. Hur ska jag klara att ta hand om lillprinsen när jag är så här???? Jag hade redan sagt till jobbet  i tisdags att jag fortf var magsjuk då jag inte känner mej helt bra från det. Men tänk om jag hade sagt att jag kommer till jobbet på ons och så får jag ryggskott på dan...lyckat *not*.